GUNNARS HÖRNA

Vad är en kulturupplevelse? Ett fördjupat ögonblick av närvaro. Ett livets osynliga kraftfält som skapar energi. En känsla som öppnar rummet mot tillvarons och världens samtida och oavbrutna gränslöshet. En stimulering av våra vackraste och definierande egenskaper som Människa, vår fantasi och vår empati. En resa där tiden både löses upp och försvinner som lättande dimma för att när det är över kristalliseras i levande minnen som plötsligt kan göra sig så starkt närvarande. Åh, som jag minns vissa filmer, böcker och kulturupplevelser!
Läs hela artikeln...

För en tid sedan gick jag min vanliga kvällspromenad med hunden i Slottskogen. I det skira försommardunklet mötte jag på avstånd ett ungt par. Jag såg att han bar en traditionell svartvit palestinasjal. Själv hade jag en färgad liknande. När vi passerat varandra hör jag killen ropa till mig: ”Palestinska barn är också barn!” Vi vinkade till varandra och jag vandrade vidare i samtiden. Men hela tiden med den där påminnelsen ringande i mitt inre: ”Palestinska barn är också barn!” Läs hela artikeln...

Den oumbärlige författaren Ola Larsmo. Inte bara som upphovsperson till klasstydliga romaner som ”Swede Hollow”, den alternativa svenska berättelsen till Mobergs utvandrarepos och ”Översten”, om svensken i det amerikanska inbördeskriget. Hans djupa historiska kunskaper för han envetet in i dagens politiska motstånd mot en framväxande svensk fascism. Böcker som ”Djävulssonaten” om Bollhusmötet 1939 där Uppsalas studenter röstade för att kasta ut tio judiska studentkamrater för att rädda landet eller ”10 lektioner i svensk historia” om hur långt in i Sverige anpassning och nazism hann krypa innan kriget vände.
Läs hela artikeln...

En gång i höstas hade jag bråttom hem. Såg mig inte för, snubblade till på en trottoarkant och föll handlöst rakt ut på Linnégatan i Göteborg. Med en skällande hund i ett krampartat fasthållet koppel kunde jag konstatera där jag låg och tittade rakt in i kylaren på en stannad Volvo att det hade gått hyfsat bortom ett par skrapade jeans. Men jag var redan omgiven av människor. Inte bara den unge mannen som hoppade ur sin bil. Alla frågade hur det hade gått, om jag behövde hjälp, om det var något allvarligt, om de skulle ringa på ambulans.
Läs hela artikeln...

Jag hittar ett gammalt gulnat fax i botten på en byrålåda. Det består av ett citat och en handskriven hälsning; ”Allt gott”, undertecknat ”Håkan A”. Så skickas jag svindlande rakt bakåt i tiden. Citatet är av Johan Huizinga, en holländsk författare och professor och ”Håkan A” ska uttydas Håkan Alexandersson. Vi var vänner och Håkan gjorde filmer fram till att han dog för drygt 20 år sedan.
Läs hela artikeln...

Den tyske författaren och historikern Uwe Wittstock skrev häromåret boken ”Februari 33 - litteraturens vinter” (översättning Jens Christian Brandt, Nirstedt/litteratur, finns på den pågående bokrean). Det är en skildring, dag för dag och genom brev och dagboksnoteringar, av hur intellektuella och författare i Tyskland förhöll sig till allt som hände denna månad 1933.
Läs hela artikeln...

Häromkvällen satt jag på Scandinavium. Thåström stod där framme och sjöng om kärleken bara för mig: ”Jag kommer så nära nu, Magiskt oändligt, magiskt oändligt/Jag kommer så långt bort”.
Läs hela artikeln...

När jag satt i Drakens salong och lyssnade på vår så kallade kulturminister Parisa Liljestrand för några dagar sedan rörde sig plötsligt en melodi i mitt huvud. Pete Seegers gamla pacifistiska örhänge; Where have all the flowers gone?
Läs hela artikeln...

Det var länge sedan, om någonsin, jag har blivit lika uppiggad av Guldbaggegalan.
Men inte bara för dess kvalitetsstyrda fördelning av baggarna.
Läs hela artikeln...

(har förstås skickat den dit men tror inte är de är intresserade - och det blev förstås nej tack) Den 31 maj 1974 antog en enhällig svensk riksdag en ny svensk kulturpolitik.
Läs hela artikeln...