HÅKAN ALEXANDERSSON OCH ETT CITAT/ Gunnar Bergdahl 2025-03-28

HÅKAN ALEXANDERSSON OCH ETT CITAT

Jag hittar ett gammalt gulnat fax i botten på en byrålåda. Det består av ett citat och en handskriven hälsning; ”Allt gott”, undertecknat ”Håkan A”. Så skickas jag svindlande rakt bakåt i tiden. Citatet är av Johan Huizinga, en holländsk författare och professor och ”Håkan A” ska uttydas Håkan Alexandersson.

Vi var vänner och Håkan gjorde filmer fram till att han dog för drygt 20 år sedan. Han hade svårt att tala, behandlingen av hans strupcancer hade sådana konsekvenser. "Jag faxar", kraxade han fram den sista gången jag talade med honom. Vi lärde känna varandra på det trista 1980-talet - en slags mild förövning till dagens galopperande vansinne - och då man kände ett växande behov av Håkans och partnern Carl Johan De Geers rannsakande och absurda blickar på tillvaron. "Spårvagn till havet" och "Res aldrig på enkel biljett" hette filmerna de tillverkade i sina Meyerateljéer där Privatdetektiven Kant stapplade fram.
Detta medan SAF drev sin "Satsa på dig själv"-kampanj, den svenske statsministern mördades på en gata i sitt folkhem och Tjernobyl exploderade. Vi talar om den analoga forntiden då bakelittelefoner belamrade skrivbord och faxen betraktades som ett under av framtid. Håkan var mycket förtjust i denna nya uppfinning. Jag brukade ringa honom när jag hade nån fråga av det där slaget som jag nu omedelbart googlar. Håkan var nämligen en bildad människa som hade läst både det ena och det andra och var försedd med ett fantastiskt minne för citat och uttryck.

Ut ur faxen kom hans korta och kärnfulla vägledande meddelanden för att lätta på samtidens börda. Alla undertecknade med hälsningsfrasen "Allt gott". Det var något jag tyckte om. Då hade jag aldrig sett den tidigare. Den var omfattande i ordets grundläggande mening och den var vacker. Inte formell som andra frekventa hälsningar vid denna tid: "Vänliga hälsningar" eller "De bästa"."Allt gott" var kärnfullt, solidariskt och mycket Håkan. Jag snodde det rakt av och har sedan 1980-talets slut använt samma avslutande ord, numera främst i alla dessa mejl. Ofta tänker jag på Håkan när jag gör det. Håkan hade ett brett kontaktnät. Många har samma minnen som jag av faxade budskap och av hans "Allt gott". Idag är det den vanligaste hälsningen på mina ankommande mejl. "Allt gott" önskar de mig och jag blir glad. Precis som den gången av det där citatet av Johan Huizinga.

Huizinga föddes 1872 och hade under 1930-talet publicerat flera kritiska analyser av den framväxande fascismen i Europa. När nazisterna ockuperade Holland och inledde jakten på Anne Frank och andra holländska judar sattes han i husarrest. 1938, året innan Hitlers arméer marscherade ut för att förvandla Europa till ruiner och 1900-talet till den mänskliga historiens hittills blodigaste sekel, gav han ut studien "Homo ludens". Det är en filosofisk betraktelse om att det är vår förmåga att leka som gör oss till människor. Likt en föregångare till Lasse Berg och husguden Rutger Bregman intresserade sig Huizinga för människans tidiga historia och hur just leken format oss till empatiska individer i ett fungerande kollektiv. Att vi kan leka är därför en definierande förutsättning för Homo sapiens och en grund för fredlig samexistens och utveckling. Huizinga definierade lek: den är gratis, symboliserar frihet, är inte på riktigt och bygger på en gemensam acceptans för ordning och regler. Lek handlar aldrig om vinst av egendom. Naturligtvis hade Håkan läst och reflekterat.

1938 kan förefalla var ett märkligt tidsmässigt sammanträffande. Vad fanns kvar av lek under Kristallnatten i grannlandet Tyskland? När röken snart skulle stiga ur Auschwitz skorstenar? Som en bitter historisk ironi dog han strax innan krigsslutet utan att få uppleva demokratins seger och allt det som de följande åren frambringade. Nürnbergrättegångarna (ett personligt ansvar för folkmord och krig), FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (den moderna demokratins urskrift) eller tidens kulturella (armlängds avstånd!) och vetenskapliga optimism om en ljus och lekfull framtid utan krig.

Håkan faxade alltså ett citat av Huizinga för att hålla livskänsla uppe för oss mitt i dåtidens filmfestivalarbete. Det är en devis som också definierar dagens Kulturförsvarets grundläggande uppgift i en mörkertid av faktaresistens, nyimperialism, marscherande fascism och pågående klimatkris:
"Ska vi bevara kulturen måste vi fortsätta skapa den."
Allt gott!