FEBRUARI 2025/Gunnar Bergdahl 2025-03-02

FEBRUARI 2025

Den tyske författaren och historikern Uwe Wittstock skrev häromåret boken ”Februari 33 – litteraturens vinter” (översättning Jens Christian Brandt, Nirstedt/litteratur, finns på den pågående bokrean). Det är en skildring, dag för dag och genom brev och dagboksnoteringar, av hur intellektuella och författare i Tyskland förhöll sig till allt som hände denna månad 1933. En månad som inleddes med att Hitler utsågs till rikskansler och som slutade med fascistisk diktatur. Vi som läser boken har det historiska facit till författarfamiljen Manns brevväxlingar, vi vet vad som väntar Carl von Ossietzky, chefredaktör på tidningen Weltbühne, vi ser röken ur krematorieskorstenarna i Auschwitz stiga bortom Bertold Brechts oro för familjen.

Det är svindlande läsning rakt in i februari 2025.

En liknande upplevelse hade jag i mars 2020. Jag började just då läsa Henrik Berggrens monumentala historiefresk av Sverige under kriget, ”Landet utanför” (Norstedts, också ett bokreatips!). På ett liknande sätt är den byggd på samtida dagboksanteckningar och vittnesmål. Så medan världen stängde ner runt mig tog jag del av alla spekulationer som krigsutbrottet 1939 skapade. Jag med facit för deras tid, men utan en aning om vart världen var på väg då coronaviruset vandrade fram.

Där och då blev här och nu.

Precis som denna gångna månad så präglad av en stormflod av plötsliga och otänkbara händelser på världsscenen.

Februari 2025 känns som en avgörande tid. Öppningsmånaden för en nyimperialistisk epok som framtidens historiker (må de finnas!) tittar tillbaka på och kanske, likt Wittstock, strör våra gissningar och farhågor och förhoppningar över vad som då är ett fastställt historiskt facit.

Ja, så dramatiskt är nyhetsflödet denna februari 2025. Den galne Trump på väg att förvandla världen till fastighetsaffärer i direktsändning; Ukraina lämnat åt ett Putin-öde, Gaza till salu för att bli ett amerikanskt semesterparadis medan bosättarna är på blodig offensiv på Västbanken. Benjamin Netanyahu, efterlyst för krigsbrott, hälsar SD välkomna… Elon Musk viftar med sin motorsåg och heilar medan han försäkrar sig om nya lukrativa statliga kontrakt och en armé av hans ”datasnillen” förintar den amerikanska statsförvaltningen och förvandlar den amerikanska drömmen till en global mardröm.

Fakta upphör att existera. Grundläggande värderingar är likt kontinentalplattor i obönhörlig rörelse. Bort från demokratiska grundvärderingar, anständighet, internationella avtal och respekt för FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Som ett svagt eko av Trumps gapande om ’America first’ innehöll denna månad också Svenska Filminstitutets nya riktlinjer för vilka filmer som ska prioriteras: ”...med uppdraget att SVENSK film ska stå stark såväl nationellt som internationellt kommer Filminstitutet prioritera projekt som är relevanta för utvecklingen av SVENSK filmkultur och filmbransch. Vi behöver säkra att SVENSKA upphovspersoner, skådespelare och filmarbetare i framtiden ska kunna vara verksamma i SVERIGE, och att publiken har tillgång till lång spelfilm i en SVENSK kontext och/eller på det SVENSKA språket...

Filminstitutet öppnar för undantag från ovan för våra officiella minoritetsspråk. Dock inte det som är vårt största, arabiska (givetvis icke officiellt), som är vardagsspråk för minst 400 000 i Sverige.

Den svenska filmdebatten har alltid präglats av de inblandades förhoppningar på sitt nästa egna filmprojekt. Således har Filminstitutets nya riktlinjer hälsats med förståelse och gillande. Åtminstone på VD-Anna Cronemans Facebook där däremot en kort kommentar från min sida försvann. Jag påpekade bara att detta var ytterligare ett SD-steg - Mattias Karlsson hade inte formulerat uppgiften för SVENSK film tydligare – och att Förintelseexperten och professorn Timothy Snyders viktigaste råd i försvaret av demokratin är ”Lyd inte i förväg”. SD:s filmpolitiska riksdagsmotion (2022/23:973) är tydlig: Stopp för ”ökad vänsterpolitisk detaljstyrning via Filminstitutet” (Läs jämställdhet och mångfald). Stöd ska ges filmer ”som lyfter upp och levandegör den SVENSKA historien och det SVENSKA kulturarvet” och som ska ”bidra till stärkt gemenskap och sammanhållning i SVERIGE”.

Tilläggas bör att jag inte alls tror att Filminstitutets ledning medvetet stödjer dessa samhällstendenser. Men istället för motstånd är det en språklig anpassning, en glidning där fascismens uttalade ”svenskhet” här blir ännu ett tydligt budskap till den miljon svenskar som, enligt SD, inte hör hemma här.

Det finns all anledning till oro. Efter drakoniska nerdragningar för studieförbunden – en viktig del av en levande demokrati – kan Filminstitutet vara nästa mål för kontroll och styrning.

Nynationalismen, förstärkt av Trumps globala mediedominerande cirkus, är en drivkraft för fascism också här. Snart kommer filmutredningen med sina sannolikt kloka förslag, men där jag och många med mig befarar att papperskorgarna på det s k samordningskansliet är slutdestination.

Det ekonomiskt svältutsatta Svenska Filminstitutet är än idag en stiftelse med viss självständighet. Ett konkret organisatoriskt uttryck för begreppet armlängds avstånd. Den självständigheten måste försvaras. Tidö-regeringen planerar förändringar. Med utnämningsrätten placerade man Gunilla von Platen som ordförande. ”Drakdrottningen och superentreprenören, känd från TV” och mångmiljonär sedan hon avyttrat sitt lika framgångsrika som skandalomsusade bemanningsföretag. Som kulturminister utsågs en person vare sig konsumerande av eller kunnig om film och kultur, uppenbarligen mer intresserad av Netflix årsresultat än av svensk filmbransch. Och som helt provocerande redovisade det när hon invigde Göteborgs filmfestival.

De institutioner, Konstnärsnämnden, Kulturrådet, Filminstitutet, Riksteatern med flera, som demokratin skapade för att vi ska en fri och levande och spridd kultur måste försvaras i denna krämartid. Ett antal, som t ex Riksutställningar, har kulturmarodörerna redan lagt ner.

Ett sätt att skapa motstånd är att gå med i Kulturförsvaret.

Det är viktigt att vi är många.

För vi är många.

Som delar både oro och vrede.

Det är en oavvislig slutsats av denna skrämmande månad, februari 2025.