GULDBAGGEN/ Gunnar Bergdahl 2025-01-14

GULDBAGGEN

Det var länge sedan, om någonsin, jag har blivit lika uppiggad av Guldbaggegalan. Men inte bara för dess kvalitetsstyrda fördelning av baggarna. Levin Akins ”Passage”, en fantastiskt fotograferad film, skapad i djup solidaritet med sina karaktärer och med en svindlande berättelse genom vår tid som ger oss nya insikter. Visst är det årets bästa svenska film! Understruket av filmens stora internationella framgångar.

Men det som dessutom gladde mitt hjärta var att i denna kulturella kristid talades det klarspråk under två timmars direktsändning i SVT utan avbrytande Public Service-konstaplar.

För den som inledde gårdagen med att lyssna på radions kulturnytt fick ett tidstypiskt exempel när de inbjudna filmkritikerna Helena Lindblad och Jan Olov Andersson intervjuades om läget för svensk film. ”Med tanke på att vi har en historiskt kulturfientlig regering är det dystert”, sa Jan Olov Andersson och programledaren kastade sig omedelbart in för att dementera detta faktum. Men under baggegalan satt kulturministern i salen. Tyvärr fick vi inte i närbild se hur hon reagerade på den skoningslösa kritiken. Som till och med framfördes från showgeneralen Shima Niavarani. Men friast var tacktalen. Trots producentens musikstörningar.

David Fukamachi Regnfors, välförtjänt vinnare av baggen för bästa manliga biroll i ”Hypnosen”, talade om vad de drakoniska nerdragningarna på kulturskolor och bildningsförbund innebär och hur han själv tackade för alla möjligheter han fått i det samhälle Tidö-laget nu monterar ner. Bianca Kronlöf skapade klassperspektiv och tydliggjorde maktförhållanden i sin hyllning av vårdpersonalen när hon fick pris för rollprestationen som visselblåsaren Stine Chistophersen i ”Så länge hjärtat slår”.

Alla, till och med prins Daniel, talade om kulturens betydelse. Och dess funktion som syre i samhällsluften spreds plötsligt genom landets vardagsrum.

Och allra viktigast var Levin Akins tal: ”Under arbetet med filmen tänkte jag mycket på att idén om alla människors lika värde i dag har blivit en politisk handling. Det har det senaste året blivit väldigt tydligt för mig i relation till folkmordet i Gaza... i snitt dör ett barn i Gaza var tionde minut. Det är alltså tolv barn under Guldbaggegalans två timmar långa sändningstid.”

Ett pågående folkmord som svensk media nu låter försvinna bakom brandröken i Kalifornien och fixeringen vid Donald Trumps senaste galenskap.

Men redan nu på morgonen var vi tillbaka. I det annars så snabba mediala kommentariatet saknas politiska reflektioner. Men Jan Olov Andersson har rätt: Vi har en historiskt kulturfientlig regering styrd av tjänstemän i ett s k samordningskansli där fascister har avgörande inflytande över svenskt kulturliv. Låt oss tillsammans rösta bort den!