INTE BARA GILLA-KNAPPEN / Gunnar Bergdahl 2025-03-12

Känner du till Erica Chenoweth? Om ja, bra! Om inte är det begripligt. Chenoweth är en amerikansk professor vid Harvard Kennedy School vars forskning av makten betraktas som direkt samhällsfarlig. Konsekvensen är förstås att starka krafter vill hålla hennes forskningsresultat så långt från allmän kunskap som möjligt. Hur skulle världen annars se ut?

Vad är det Chenoweth har skrivit böcker om och åker runt i världen och håller föredrag om?

Som den statsvetare hon är har hon undersökt politiska rörelser och samhällsförändringar under de senaste 100 åren. Från kampen för demokrati till avkolonialiseringen till Sovjetväldets fall. Slutsatserna blev minst sagt intressanta. Som att rörelser som tydligt identifierar sig med icke-våld har dubbelt så stora möjligheter att nå sina mål än alla dessa vapenskramlande revolutionärer. Civil olydnad som metod alltså. Fredliga medel fungerar bäst.

En annan slutsats som kanske är mer bekant är den så kallade ”3,5-regeln”. Chenoweth har i samtidshistorien funnit belägg för att om tre och en halv procent av en befolkning aktivt och öppet deltar i gemensamma protester kan ingen makt stå emot. Antingen tvingas den gå kraven till mötes eller gå under. Naturligtvis gäller detta bara om protesterna sker ihärdigt över lång tid och samtidigt har ett brett stöd i den övriga befolkningen. Exempel hittade hon bland annat hos Gandhi och det väldiga Indiens koloniala frigörelse, från de fyra åren av sjungande revolution i baltstaterna fram till friheten 1991 och i rosornas revolution i Georgien. Men det handlar förstås inte bara om genomgripande samhällsförändringar utan också om att skapa opinion och tryck kring existentiella värden. Som mänskliga rättigheter och demokrati.

Chenoweth är amerikan och trots den narcissistiske galningen i Vita huset, pillande på sina fredspris medan bomberna faller och med sitt om Nordkorea påminnande entourage, känner jag att det är i USA som vindarna är på väg att vända. Förra sommarens gigantiska No Kings-manifestation – ett tydligt försvar med icke-våldsmetoder av demokratin i den framväxande fascismens era – samlade runt om i USA 5 miljoner deltagare. Över 200 olika organisationer arrangerade demonstrationer i 2 100 amerikanska städer.

Det motsvarar, för att återvända till Chenoweth, 2,3 procent av de röstberättigade amerikanerna.

Denna väldiga manifestation fick ingen större uppmärksamhet i våra medier där SVT:s bevakning främst inriktas på att campa utanför Vita huset för att så snabbt det går – helst i direktsändning – vidarebefordra Trumps senaste påhitt. Men i USA planeras nu för en ännu större No Kings-manifestation den 28 mars och i Minneapolis har envetna och öppna protester i spåren av avrättade demonstranter tvingat den beväpnade makten på reträtt.

Så hur det det ut för oss i detta sönderfallande Sverige? Ett fascistiskt svenskt riksdagsparti kräver regeringsposter och siktar ytterst på total makt. Demokratin som vi känner den och tagit den för given är hotad. Om du delar den uppfattningen räcker det inte med att trycka på gilla-knappen. Vi måste hitta gemensamma former av verksamt motstånd. Vi måste vara beredda att tillsammans samlas på gator och torg. Chenoweths forskning visar att detta skapar mångdubbelt större effekt än ensamma nätrop till varandra.

Själv hittar jag stöd och inspiration i minnena av ungdomsårens Vietnam-engagemang. Vecka efter vecka med Vietnambulletinen utanför systemet och Vietnamveckornas återkommande demonstrationer. Så byggdes en opinion i Sverige som blev ett bidrag till avgörande förändringar i en orättvis värld.

Eller låt oss backa drygt tio år och minnas när flyktingar från krigets helvete i Syrien kom hit i tiotusentals. Direkt gemensam handling, konkret politik och försvar av mänskliga rättigheter. Då stod fortfarande alla svenska riksdagspartier utom ett bakom principer som barnkonventionen och den svenska grundlagen.

Så fort det kan gå om vi låter det hända. Så lite principer när maktlystnad och privat framgång lockar. Gunnar Strömmer från rättviseadvokat till fängelseminister, Jacob Forsell från fri invandring till rasistminister med SIDA-pengar som mutor, Romina Pourmokhtari från miljökämpe till lögnminister, Ebba Busch från kristen till hatminister och där de alla har accepterat SD:s öppna rasism: ”massinvandringen” är roten till alla samhällsproblem. Ett återskapat helvitt Sverige, som enligt Åkesson byggdes av just hans tappra helvita förfäder, är målet. Vart tog anständigheten vägen?

Men visst finns motstånd. Hela tiden. Vi är många. Nyligen gjorde de två forskarna Livia Johannesson och Noomi Weinryb en belysande genomgång av de senaste decenniernas breda kamp för en anständig asylrätt i Dagens Nyheter (26/2/2026). Den uppfordrande artikeln bar den talande rubriken ”Att demonstrera vid tangentbordet duger inte”. Eller till exempel det allra mest näraliggande exemplet hur till och med Åkesson backade i offentligheten – naturligtvis av taktiska skäl, det tvivlar ingen tänkande människa på – när den folkliga vreden över de rättsvidriga och inhumana tonårsutvisningarna, baserade på ren rasism, förvandlades från insändare till demonstrationer.

Betraktar vi den av SD initierade och pågående slakten, stödd av näringslivets Timbro och Tidö-gänget, av studieförbund och organisationer, civilsamhällets avgörande bidrag till en levande demokrati, är det förstås en strategi baserad på insikter om Chenoweths forskning. Folkbildning och organisationer är just fasta delar i demokratin som kan möjliggöra kontinuerligt motstånd. Mot detta kan vi inte ställa ensamhetens vrede och nöja oss med gilla-knappar

Just denna helg – sex månader innan höstens avgörande riksdagsval – är det nationella initiativ för motstånd. Nätbaserade Skiftet vill se oss alla återskapa en human migrationspolitik och en rad miljöorganisationer har utlyst 14 mars till en dag för en landsomfattande klimatmanifestation för en rättvis, hållbar omställning innan planeten går sönder. Må vi bli många denna helg! Och låt oss enträget fortsätta med sådant som Kulturförsvaret, föreningsliv, bokcirklar och möten. Som jag längtar efter ett framgångsrikt No Kings-initiativ här i Sverige! Ett demokratiförsvar där vi samlas runt mänskliga rättigheter och självklar humanism. På gatorna och torgen. Vi är ju så många fler än de där tre och en halv procenten.

Tack Erica Chenoweth… du skapar vetenskaplig trovärdighet åt en nödvändig tanke:
En annan värld är möjlig.