TILL FÖRSVAR AV VÅRA SVENSKA VÄRDERINGAR / Gunnar Bergdahl 2025-12-31
”Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”
Det är allvar nu. Vi vandrar in i ett nytt år där demokratin som vi känner den (och tagit den för given) är hotad. På riktigt. 2026...
För ett par månader sedan stod Sveriges statsminister på scenen när det fascistiska partiet Sverigedemokraterna höll partidagar i Örebro. Till jubel tackade han för ”ett gott samarbete” och deklarerade ”Vi har bara börjat”.
Du kanske anser att man inte ska använda begreppet fascistiskt på ett svenskt riksdagsparti. Men fascism är inget skällsord. Det är en politisk rörelse som när statsvetare analyserar 1900-talet och vår samtid är ett av de politiska tänkesätten som har strömmat och strömmar genom våra postindustriella samhällen. Den etablerade definitionen är denna: "Fascism är en politisk ideologi vars mytiska kärna i sina olika variationer är en populistisk ultranationalism som strävar efter nationens återfödelse".
Fascismen föddes som ideologi i Italien i kaoset efter 1:a världskriget. Mussolini, en f d socialist, lovade de italienska männen en återupprättad familjestruktur efter att de italienska kvinnorna under kriget fått både arbete utanför hemmet och familjemakt. Vad en allmän och lika rösträtt i en demokrati skulle resultera i för italienska män förde Mussolini till makten. Det skedde 1922 när han bildade regering i samarbete med opportunistiska och principlösa socialdemokrater och kristdemokrater för att snart lyckas nå sitt fascistiska mål: diktatur. Fascismen bekämpar både jämställdhet och jämlikhet och därför givetvis också fria val. Alla människor har inte samma värde. Den präglas därför av ett behov av att utpeka en grupp som skyldig till allt elände. I den tyska extremvarianten blev det judarna. I vår europeiska samtid är det ”den muslimske invandraren” åtföljd av bisarra teorier om ”folkutbyte” och importerad kriminalitet.
Fascismen förnekar alltid grundläggande demokratiska värderingar. Kvinnor ska tillbaka till köket. ”Grab them by the pussy!” Allmän rösträtt är av ondo. Parlamentarism ett hinder tills den kan avskaffas. Kulturen ska styras och censureras. Organiserat manligt våld är medlet. Mänskliga rättigheter underordnas en återupprättad äkta nation. Byggd på rätt hudfärg, rätt könsordning, rätt ”kultur”, rätt blod, rätta värderingar.
Det sistnämnda har flitigt cirkulerat i den svenska debatten.
Platsen där vi sammanfattar våra svenska värderingar är svensk lag. Det är därför den nuvarande regeringen utifrån sina Tidö-värderingar snabbutreder, nonchalerar remissinstanser och instiftar nya retroaktiva lagparagrafer med tydlig rasistisk underton (Ut med packet!) och inleder att villkora medborgarskap (Bevara Sverige svenskt!)
Men det finns en svensk grundlag. Det är denna grundlag som formulerar vår demokrati eftersom den är riktgivande och övrig lagstiftning ska vara i samklang. Grundlagen är skyddad genom att den bara kan ändras efter beslut av två olika riksdagar med ett riksdagsval emellan. Men bara under det senaste året föreslog våra svenska SD-fascister att detta skydd skulle bort och krävde en folkomröstning i frågan. Tack och lov stod systemet emot. Den gången. Grundlagen har fyra delar. Successionsordningen definierar Sverige som monarki, Tryckfrihetsförordningen med tillägget Yttrandefrihetsgrundlagen skyddar det fria ordet och så Regeringsformen, den viktigaste delen av grundlagen som inleds med de klassiska raderna: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.".
Den svenska grundlagen är inspirerad av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som i sin tur 1948 definierade den moderna demokratins fundament när fascismen var militärt besegrad efter världskrigets helvete. Den svenska grundlagen fastställdes slutgiltigt 1974 och Regeringsformen paragraf 2 uttrycker vad som är svenska värderingar: ”Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.”
Detta är alltså svenska värderingar. Så fjärran från dagens svenska regeringspolitik. I en tid av global fascistisk frammarsch är det hög tid att tala klarspråk. Den svenska fascismen siktar på ministerposter. ’Vi är ju störst på vår sida. Varför inte statsminister?’ Så långt från demokratins grundvärden har acceptans och anpassning fört oss. Men vad alla Kristersson, Busch, Mohamsson, Forsell, Dousa, Bohlin och stora delar av svensk media, inklusive det hotade Public Service, inte vill låtsas om är att fascismens ideologiska mål är att avskaffa demokratin. Parlamentarism, jämställdhetsmål, yttrandefrihet, fria medier, fri kultur på armlängds avstånd, oberoende Public Service, fria fackföreningar. Istället ett helvitt folk utan konflikter som delar en ”svensk” historia och en gemensam exkluderande ”svensk” rasism.
Så vad kan vi göra?
Ja, vad?
Frågan får mig att tänka på filosofen Martin Buber. Han föddes i en judisk familj i Lviv i Ukraina 1878 (en av vår samtids avgörande platser där Putinkrigets vidriga köttkvarn maler ner unga människor i tusental varje dag) och dog 87 år gammal i Israel 1965.
På sin dramatiska livsresa kom han att ägna sig åt mänskliga relationer och existentiella frågor. Vad är en människa? Vad är ett Jag utan ett Du? Buber var professor i filosofi vid universitetet i Frankfurt när Hitler kom till makten 1933. Han lämnade omedelbart sin post i protest, lyckades undvika arrestering för att 1938 fly till Palestina (där han verkade för ett demokratiskt samhälle som skulle inkludera både judar och araber) och kom så att överleva Förintelsen. Han är en av 1900-talets stora filosofer. I ett av sina sista verk, essän Logos, publicerad 1962, gav han oss några ord som nu känns aktuella:
”Endast som vakna, vakna och verksamma tillsammans, tillåter vi allt som sker att framträda som kosmos. Då upplever vi tillsammans, hjälper varandra att uppleva och kompletterar varandra i våra erfarenheter; de levande samverkar med andra levande och alla levande med alla döda.”
Eller: Det enda vi kan göra för att stoppa fascismen i Sverige 2026 och återupprätta anständighet, försvara demokratin och göra verklighet av svenska värderingar är att tillsammans vara verksamma där vi befinner oss.
Således gå ut i och påverka vår gemensamma verklighet.
Gå med i en förening eller ett parti som delar demokratins värderingar.
Övertala en granne.
Tänk på Jokkmokk!
Se till att minst en av dina vänner tar aktiv ställning för demokratin.
Rösta! Rösta!! Ännu är valen fria.
Nej, låt dig ej förskräckas, i denna skräckens tid och lyssna på Lena Granhagen när hon sjunger Wolf Biermanns Uppmuntran.
Gör motstånd i det lilla och i det stora.
Tillsammans.
För egen del har det blivit föreningsdrivna Hagabion i Göteborg där det finns plats för fler som vill publikt berika ett fritt filmutbud och diskutera filmkonstens och kulturens villkor när vi återöppnar denna motståndsplats till hösten.
Och så Kulturförsvaret.
Kom med!
