KAN VI PRATA OM KONST NÄR HUMANISMEN FALLER SAMMAN?
Lotta Lekvall 2025-08-14

Seminariet har knappt börjat innan det tas över av tre aktivister som tränger sig in och kräver att festivalledningen i Avignon bojkottar finansiärer som stödjer Israel. Det ska handla om internationella kulturfestivalers roll i en föränderlig tid och representanter för olika festivalledningar från Italien, Frankrike, Storbritannien, Tunisien och Palestina har bjudits in. Det arrangeras av nätverket ONDA Office National de Diffusion Artistique, Festival d'Avignon och Franska Institutet under teaterfestivalen i Avignon i juli. Aktivisterna driver sin fråga. Chefen för Avignon-festivalen Tiago Rodrigues går upp på scenen och svarar på kraven. Efter detta kan samtalet inte fortsätta. En av paneldeltagarna säger att vi kan inte prata om festivaler nu, vi måste prata om varför vi människor inte kan leva tillsammans. Hur ska vi leva, se oss i spegeln med det som händer i omvärlden och i Gaza nu? Frågan hänger i rummet, det är dödstyst i salen. Vad går att prata om när humanismen faller samman framför våra ögon?

Några veckor tidigare under Almedalsveckan i Visby ägnades flera seminarier åt frågan om kulturens roll i totalförsvaret. Representanter för Försvarsmakten talade sig varma om kulturens bärande roll för landets försvarsvilja. Under kris och krig hotas demokratiska värden och den konstnärliga friheten. Kultur skapar inte bara motståndskraft, den stärker gemenskap mellan människor och ger meningsfullhet i en osäker tid. Det var i den andan som den årliga teaterfestivalen i Avignon en gång i tiden startade, i spåren efter andra världskriget. Förutom fokus på konst var det också ett humanitärt projekt med målet att genom scenkonst samla människor, skapa gemensamma upplevelser och stärka demokratin. Festivalen har sedan dess varit en kreativ miljö som under många decennier tolkat den föränderliga värld vi lever i.

Dessa värden; mänskliga rättigheter, konstnärlig frihet, armslängds avstånd och tron på konstens roll i samhället upprättades och hölls som viktiga efter andra världskriget. Man kan visserligen diskutera hur bra de har efterföljts, men de har varit grundläggande principer i Europa. Detta håller på att förändras. På det europeiska teaternätverket European Theatre Conventions konferens i Aten i april i år debatterades det snabbt föränderliga Europa med kulturbudgetar som kollapsar, högernationalistiska regeringar som motarbetar den fria konsten och krig som pågår. Neddragna budgetar riskerar att bli ett instrument för att stävja konstnärlig frihet. Kultursektorn i Europa har den starkaste infrastrukturen i världen när det gäller utbildning och institutioner, menar Heidi Wiley, verksamhetsledare för teaternätverket, på ett uppföljande seminarium om demokrati, frihet och nya röster arrangerat i Avignon några månader senare. Kultursektorn är motståndskraftig, menar hon, men de växande hoten mot konstnärlig frihet runt om i Europa ökar och är kännbara.

Det handlar om stora neddragningar av de ekonomiska stöden till konst och kultur, om politiker som vill styra innehållet på teaterscenerna och teaterchefer som avsätts då de anses vara för frispråkiga. Det sker från väst till öst. I Berlin beslutade det politiska styret i slutet av 2024 om neddragningar av det offentliga stödet till konst och kultur med cirka 12%. Beslutet fattades trots stora protester i Berlin och runt om i Tyskland. Scenkonsten drabbas hårt av detta. Teaterchefen för Slovak National Theatre och chefen för Slovak National Gallery blev hastigt avsatta sommaren 2024 av den höger-nationalistiska kulturministern i Slovakien, av många sett som en politisk handling för att styra konstnärliga uttryck. Det följer samma mönster som i till exempel Ungern. Data Tavadze, konstnärlig ledare för Royal District Theatre i Tbilisi, Georgien, berättar om en helt ny utveckling under 2025 med hot och våld mot teaterns anställda och mot publiken som besöker teatern. Problemet är inte kunskapsbrist, det är tystnaden, menar han. Vi måste vara högljudda. Och berättelserna fortsätter. Frankrike, som varit en stark förespråkare för offentligt finansierad kultur, har under året genomfört stora neddragningar på både nationell och lokal nivå. Kulturdepartementet har fått sänkt budget med omkring 1,5 miljarder kronor och kommuner och regioner har sett neddragningar om totalt 22 miljarder kronor, vilket lett till sänkt stöd till konst och kultur om mellan 8% upp till, som i regionen i Loire-dalen, 70%. Chefen för Short Theatre Festival i Rom berättar på ett seminarium om hur ett nytt språk i alltifrån policys till handlingsplaner för kultursektorn tar form i Italien som ett sätt att avgränsa den konstnärliga friheten. Man kan argumentera för, som den svenska kulturministern Parisa Liljestrand gör, att ekonomiska omprioriteringar är nödvändiga, vi måste satsa mer på försvaret och kulturen måste bidra (GP 20/9 2023). Georg Häusler, Direktör för Kultur, Kreativitet och Sport vid Generaldirektoratet för utbildning, ungdom, sport och kultur på Europa-kommissionen drar en annan slutsats på seminariet i Avignon. Vi ser verkliga hot mot konstnärlig frihet, menar han, och denna måste försvaras. Vi måste arbeta tillsammans. Kultursektorn ska arbeta med att synliggöra det som händer. EU:s parlamentsledamöter ska agera på det som lyfts fram, säger Georg Häusler.

Teaterfestivalen i Avignon växer år för år, det spelas teater i skolor, restauranger, gårdar, gator, teatrar, historiska platser, ja i princip i varje ledigt utrymme i staden som går att uppbringa. Omkring två tusen föreställningar spelas sammantaget på en månad inräknat både det officiella programmet och det som kallas OFF; över tusen stora och små teatergrupper reser till Avignon, sätter upp produktioner för att berätta sina berättelser och synliggöra sin konst. Mängder av samtal förs i seminarier, det debatteras och diskuteras. För staden Avignon innebär det internationell synlighet och avsevärda intäkter i form av turism, hotellnätter, ökad försäljning för restauranger och butiker. Framför allt skapas en plats för konstnärligt utövande, möten och internationella utbyten. Det är en motkraft mot utvecklingen, en plats där humanism fortfarande finns, där meningsfullhet och reflektion skapas. Kan man prata om den kulturpolitiska utvecklingen i Europa med vetskap om det outhärdliga som pågår i Gaza och i andra delar av världen? Jag tror vi måste det. För om vi tystnar finns inget kvar, då är avhumaniseringen total. Det vi skapar på våra scener är en nödvändig del samhället. Det är vår skyldighet att stå upp för den fria konsten och de värden som krävs för att leva sida vid sida i en gemensam värld.

Lotta Lekvall
VD Folkteatern Göteborg